79

Ikväll är jag ledsen. Ensam.

Börjar tro mer och mer att kärlek, det är inget jag kommer få uppleva igen. Jag hade Kim, som på så många sätt är min drömkille men jag lät honom glida ur mina händer.

Jag vill känna fjärilar igen men det händer aldrig, och när chansen finns blir jag alltid besviken. Med tiden har jag blivit avtrubbad men mister inte förmågan att gråta. Gråta kan jag men klarar inte att älska eller att bli älskad.

Tycker det är så fruktansvärt orättvist att jag inte kan vara med Kim. Tycker synd om mig själv.

Lägger ner det här med killar nu. Dör bitter.