69

Hallååå. Här har ni en bild på hur jag ser ut ikväll. Osminkad och ganska seg. Om man skulle ta och försöka sova...

68

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet, efter att ha varit hemma i två dagar. Och varit ledig i helgen.

---

I fredags var jag och såg Sverige-Irland med Cb, riktigt kul även fast 0-0 är ett tråkigt resultat. I lördags blev det brunchbuffé på Kung Carls Bakficka, och oj vad vi frossade! Kan verkligen rekommendera den buffén :) På kvällen kom Sarah hit och vi åt våfflor. Så mätt! Våffelkoma!

---

Skönt att jobba igen, tjäna pengar och retas med Jonas! ;) Sedan blir det träning, och det kan ju bli spännande! Se hur svag man har blivit. Efter det ska jag till Richard och se en film och mysa.

---

Seeen, på torsdag, då bär det av till Norrköping! En helg med fest och mys med vänner och familj väntar! Ser jag verkligen fram emot :)

---

Matschemat för imorgon;

Frukost: Rökt kalkon, en sked jordnötssmör
Mellanmål 1: Keso med kanelstekta äpplen
Lunch: Kycklingfilé, squash och tomat
Mellanmål 2: Fiberberikad proteinshake med chokladsmak
Middag: Än så länge okänt

67

Det är motgångarna som gör oss starkare...

---

Så, träningen har gått riktigt bra, kosten likaså. Ökad muskelmassa, minskad fettprocent, siffrorna på vågen och måttbandet har samarbetat med mig. Helt jävla fantastiskt! Känner mig stark och snygg!

---

Så kände jag för några veckor sedan. Nu har jag förlorat allt det och lite till. Hamnat i en svacka som heter duga och haft noll motivation.

Så, vad har hänt på dessa veckor? Hur mycket har avsaknaden av träning påverkat mig, och att jag mer eller mindre inte tänkt alls på vad jag stoppar i mig?

---

Nu har jag inte mätt mig hos min PT men jag kan bara tänka mig vad den mätningen skulle visa. Jag har gått upp 3 kg, antagligen är detta muskler som förvandlats till fett + lagt på mig ännu mer fett. Jag märker på kläderna att jag ökat i omfång.

Men framförallt... Min självkänsla är körd i botten. Jag känner mig riktigt jävla ful. Vill helst gå klädd i en sopsäck och visa mig så lite som möjligt för jag skäms.

Känner mig deprimerad och energilös. Jag har fått sämre immunförsvar, känt mig febrig, dålig i magen, sovit alldeles för mycket på sistone. Har inte samma livslust.

---

Varför hände detta? Varför lät jag det gå så långt, när jag skötte mig så exemplariskt innan?

Ärligt talat har jag ingen aning, men jag tror att någonstans på vägen förlorade jag glädjen. Min PT, och då också jag, har fokuserat alltför mycket på resultat. Jag har fått ett för inrutat och oförlåtande kostschema, ett träningsschema med för lite variation, och för mycket hets kring vad mätningarna ska visa.

Jag är ingen fitnessbrud, jag önskar inte heller att bli det. Jag har varken tid eller lust till att leva så strikt.

Sedan får jag väl skylla mig själv lite, jag skrev upp mig på 20 PT-timmar, klart han vill att jag ska få valuta för pengarna. Kanske var jag otydlig både mot mig själv och mot honom från första början.

---

Nu är det nya tag som gäller! Jag vill må bra igen!

Jag kommer dra ner avsevärt på kolhydraterna igen. Öka proteinintaget, vara väldigt medveten om mängden när jag unnar mig onyttigheter. Dricka mer vatten.

Hitta tillbaka till gymmet. Satsa på att träna 2-4 gånger i veckan, när jag kommer upp i 3-4 måste jag variera mig mer! I alla fall någon gång per månad göra något helt annat, som att spela tennis eller simma. Ha som mål att ge mig ut på en långpromenad i veckan.

---

Om fem veckor är vi inne i maj. Då ska jag leva ett betydligt mer aktivt liv än vad jag gör i detta nu. Jag ska ha hittat tillbaka till den form jag var i för några veckor sedan, och förhoppningsvis ha förbättrat den några snäpp ytterligare.

---

Sist men inte minst; heja mig! Och heja alla andra som har bestämt sig, eller är i full färd att göra detta! Heja oss!